Utbränd
Nu har jag snart jobbat 8 dagar i rad. Det är som sagt goa pengar men pengar kan tyvär inte köpa dig tid. Och tid är precis vad jag behöver. Jag har för fan inte hunnit njuta av mitt sommarlov .. jag vill ha mer, sol, bad, vilda ute-kvällar och SÖMN. Att försöka kombinera alla sommarlovs-upptåg med jobb är ingen lätt match alltså.
Just nu mår jag typ som jag förtjänar. Det var tänkt att jag skulle ta något enstaka glas hemma hos steffi igår men det blev ett, sen ett till, ännu ett osv och till slut var jag körd. Jag menar verkligen körd för jag kommer knappt ihåg någonting .. Men jag hade hur trevligt som helst.. Tills mobilen tjöt 7 i morse och jag var tvungen att gå upp och jobba!? Jag kände mig inte särskilt stabil faktiskt. Jag ställde mig till och med på ett ben och försökte göra den där fylle-test-grejen där man ska träffa mitt på näsan med pekfingret och jag blev lite rädd när jag missade nästippen och tappa balansen. (Vill ju dock påpeka för alla föräldrar som läser att jag absolut inte var full, bara jäkligt trött och bakis som aldrig förr). Jag hova i mig lite vatten, frulle och försökte andas inte så mkt frisk luft som möjligt på väg till jobbet. Och var det inte det som gjorde susen så var det min otroliga fokus på den nya avdelningen som gjorde under. '' Här har du detta, detta och detta och när detta är slut ska du göra såhär osv '' Jag kämpade för att det skulle stanna kvar i huvudet. Ja, idag började jag jobba som frukostvärdinna ;) Och det började lugnt, knappt något folk i frukostsalen. Så där gick jag och tänkt '' Ja men detta är ju bra, här trivs jag ''. Sen börjar alla helt plötsligt stressa och den ena tjejen som jag jobba med skrek '' JA NU KÖR VI! '' och ja, det var verkligen dags att börja jobba. Saker tog slut hit och dit, folk ville ha hjälp, bord skulle dukas av, det skulle diskas och tas ut. och jag tänkte att '' HJÄLP nu kommer jag säkert tappa alla glas och grejer '' .. Men jag klara mig, iaf idag.
Ja, då har man uppgraderat sig lite på jobbet. Och även om det är jäkligt slitsamt så måste jag säga att jag trivs på hotellet. En del ögongodis, folk från samma skola som mig, bosnier, kompisar och andra sköna människor som kan få en att le. Det jag ser som smått frustrerande bortsett från tröttheten är att man trycker i sig en massa läsk och godis under tiden som man jobbar. Jag vill visserligen öka i vikt och få tillbaka de former jag hade tidigare men jag har bestämt mig för att göra det på rätt sätt.. I förr går körde jag en Hanna och sa '' Ja, från och med imorgon så blir det inget mer krängande! '' och jag tänkte hålla det för jag såg till att ha frukt och vatten nära till hands när jag jobba .. Men sen fick jag syn på de här Malteaser och M&M-förpackningarna (och det är tack vare sofie som jag inte kan motstå mallisar!) och nä, jag kunde inte motstå. och skitsamma var väll det för när jag sen kommer ner till lunchrummet så serveras det hamburgare och pommes (Y) tack och hej till nyttigheterna, jag får väll bara börja be till mannen där uppe om att fettet sätter sig på rätt ställe.. Inte för att jag blir fet men jag har faktiskt sett ut som en köttbulle en gång i tiden. Och att flasha med en dubbelhaka på bilderna är inte så charmigt, inte enligt mig.
Jahapp, då var snart denna helgen slut. Ikväll ska jag ta det lugnt, det blir jobb imorgon igen. Jag ska strax hoppa in i duschen och sen lägga mig i sängen och läsa min nya cosmo :D Alldeles perfekt avslutning på dagen.
Nej det är dags att stänga boken nu känner jag!
Cíao!
Allmänt flumm
Och har inte denna bloggtorkan nollstältt statisktikens siffror så lär väll nästa göra det. Det står verkligen still pga min trötthet. Jag orkar fan inte sitta vid datorn för tillfället, och nu sitter jag här ändå för att jag inte kunde motstå msn.. Jag satte ju på datorn för att kunna ladda ipoden och sen lägga mig framför tv'n igen? Jag har allvarligt talat ångest, för nu sitter jag här och snackar med en kille från kroatien. Det lilla aset är där nere och njuter av det ljuva livet medans jag struttar runt här hemma och överarbetar mig själv. JA, TYCK SYND OM MIG, för det är synd om mig. Även om han bryter benet när han tränar inför sin basketsäsong där nere så är det fortfarande mer synd om mig! Mm, så ego har jag blivit?
Jag är nog inte tillräckligt ego, jag borde bli, för är man ego kan ingen annan än jag såra mig själv. Haha nu börjar jag sväva ut i ingenstans.. Jag har kommit till ett sånt konstigt stadie där jag inte längre kan förklara mina tankegångar. Ta tjitt-chatten på graffiti som exempel. Där sitter vi, 5 tjejer och snackar. Klart att killar kommer på tal .. Jag tänkte till och sa '' ja men, ni vet ju hur det är. när man inte vill ha de så kommer de och när man vill ha de, då springer de. varför intalar man inte bara sig själv att man vill ha de, RIKTIGT HA DE? och sen jagar man de som fan och så springer de. sen plötsligt vaknar man till igen, och då kan man vara nöjd och belåten för då är han borta och man är inte ledsen för man vill ju inte ha honom ändå? '' Makes no sence at all?
Det är allt det här jobbandet alltså, it's killing me for sure. Men pengar är alltid gott. Det är så jäkla skönt att man kan ta sig friheten och göra precis som man vill utan att tänka '' satan, där rök den sista 10an '' Haha.
Mhm, nej nu är det dags att bänka sig framför beyond the break och sen kommer sofie och då ska det bubblas i vattenpipan. :)
I scream, you scream, everybody scream ice cream!
Ta mig tillbaka till drömmen ..
TAACK&HEJ ..
Och här det inte bloggats på evigheter nej, och det är för att jag inte vetat vart jag ska börja. But i'll give it a try now, so here goes nothing.
Natten till den 30nde var det fest hos peter - den lilla födelsedagsgrisen.. (Men om det var födelsedagsferre för honom eller för Birk och Natte visste i princip ingen?) 3 flugor i en smäll kanske? Ja det var väll trevligt så länge det varade. Jag och Milly did our thing, lämnade festen och en gråtande Hanna för att bege oss till köpenhamn och så småningom anlända i KROATIEN! Äntligen var det dags! - Tack & Hej Sverige.
Det blev den bästa veckan i mitt liv, utan tvekan. Aldrig har jag festat så, aldrig har det varit så skönt att bara lämna allt här hemma bakom sig och slippa tänka för ett ögonblick och aldrig har livet varit så perfekt och underbart som det var där nere! Det går inte att förklara. Jag hade lätt kunnat stanna hela sommaren. Vad ska man hem till detta regn och rusk för? Jag och Anna grät verkligen som små barn när vi lämnade kroatien.
Väl hemma kändes det så förbannat konstigt att vakna upp klockan 10 en morgon (utan baksmälla som kräver återställare i strandbaren) och inte längre befinna sig i ett rum där Milly och Hanna står och galer om att vi ska gå upp och klä på oss för att det är dags för playan. Att sen sitta vid datorn vid 12 tiden när man under en 6 dagars period suttit på playan och käkat frulle vid den tiden kändes också märkligt. Jag saknar att ligga och steka på playan till 7 på kvällen, gå hem och göra vid mig och förfesta lite smått för att sen bege sig ut i makarskas nattliv. Jag vill tillbaka, tillbaka till det turkosa vattnet, det perfekta vädret, alla människor, barer, drinkar och perfekta dygn.
Nu har man varit hemma i snart en vecka och det jag gjort de senaste dagarna är lyssnat på vad peter, da och anders haft för sig i sunny beach, rökt vattenpipa, jobbat och sovit. Tung livsstil ju .. (Y)
Imorgon är i alla fall en dag jag ser fram emot. Lönen glider in på kontot, så det blir kanske lite shopping och därefter är det party för hela slanten med pinglorna!
Tack&Hej har du nu sagt.
