life is not meassured by the numbers of breaths we take, it's about the moments that takes our breath away

Yes då var första fredagen på länge avklarad, utan att festa! Tro det eller ej. Jag satt hemma hos Calle ihop knökad med simon, ålle, rasmussen och stolt, mysigt och trevligt må jag säga! :) Det första stolt, simon och ålle säger när de kommer in och ser mig '' Vad gör du här? :P '' Haha. Vadå? kan inte en tjej umgås med sina killkompisar för en kväll? Att växla fifa mot tjej-snack var ju inte helt fel, haha.. I OCH MED ATT JAG TOG BÅDE CALLE OCH RASMUSSEN :D

Då vart det lördag igen och inte ska det festas ikväll heller! He he. 
Idag har jag  jobbat. Vilka känslor jag har haft under denna dag på jobbet. Det låter kanske konstigt, men jag har nog haft alla möjliga känslor i kroppen idag. 

På morgonen var där sjukt mycket att göra, kändes som en söndag - börjar segt eftersom att alla gäster sover och sen när de väl stigit upp står man där och inte vet vart man ska börja för att där är så mycket att hinna med! Knappt stressigt :O Sen lugnade det sig lite efter lunch.. 

Idag hade vi en sånn dag för cancer-sjuka barn på hotellet. Jag fattade inte hur speciellt detta var.. alltså, cancer är jätte hemskt men det är ju svårt att föresställa sig hur pass hemskt det är.. Det var inte fören jag såg barnen jag förstod vilken underbar insats hotellet gjorde idag. Jag strosar runt på hotellet och lite här och där stöter man på dessa små grupper som är ute på skattjakt, de var så nyfikna och såg ut att tycka att det var hur spännande som helst, 3 - 4år, jätte exalterade och glada.. Tänka sig att de här söta små varelserna drabbats av cancer. Jag ville gråta för det var så himla hemskt, de såg ju så friska ut. :/ Detta fick mig att tänka tillbaka på en kille jag, inte kände, men hade träffat några gånger på släktträffar och så, han var känd för att vara snäll.. Det fanns ingen som tyckte illa om honom. Och så dog han av cancer, Pontus hette han, och han var lika gammal som mig. Jag kände inte honom men jag stor-grät ändå på begravningen, riktigt stor-grät som om jag kännt honom hur länge som helst. Men att se, hela hans familj, klass, hockeylag och släkt gå fram till kistan och säga farväl, det var obeskrivligt, han var så jävla omtyckt.. Ja tänk då dessa små barn, jag hoppas verkligen att de blir friska för de SKA ha ett helt liv och leva, inte ett halvt. Ja, fy fan för sjukdomar. (Döden kan gå till vissa andra personer, som inte borde få finnas av olika skäl..)

Sen försvann den sorgliga känslan och istället blev jag rädd. Skratta inte nu, men jag har sedan, jag vet inte hur långt tillbaka, men sedan jag var väldigt liten har jag varit rädd för stora björn/djur-kostymer .. Ni vet som typ Lisebergskaninen? Jag hatar de, de skrämmer mig något så fruktansvärt alltså! Anyway, jag strosar som sagt runder på hotellet.. nere i Lobbyn står en sånn här utklädd-kanin/björn-liknande figur och jag går lugnt och sansat förbi (Jag kan ju inte visa hur jävla rädd jag egentligen är. :P) Helt plötsligt har jag honom efter mig.. Jag ger upp och börjar springa. Haha! Jag tänkte att, om jag tog reda på vem som befann sig i dräkten kanske jag skulle överleva om jag såg den igen? Jag frågade lite halvt panikslagen resten av personalen vem det var .. Min överlevnads-idé hade jag ingen användning för, för jag träffade aldrig monstret igen. (Y) Tur var väll det.
Jag vet inte om denna rädsla beror på en vistelse på väla för länge länge sedan. Mammas sambo och jag skulle gå ett snabbt ärende och innanför entrén vi gick in igenom stod en sånn utklädd idiot och delade ut godis, jag älskade godis som vilken annan unge som helst, men tro mig, denna gången kunde jag stå över utan problem! Vi gjorde ärendet och såhär.. men vad tror ni händer när vi ska gå ut från väla? Jo det är väll klart som fan att varenda utgång är blockerad av sånna godisutdelande-skräck-nallar, jag lovar, för alla andra barn var det jätte kul, men inte för mig, nej, för mig var det rena rama mardrömmen.. som inte var över fören vi lämnat välas parkering. 

Ja och sen kom nästa känsla rusande genom kroppen. Det var precis innan jag skulle gå hem. Jag blev så jävla arg alltså. Vad tänker vissa med, helt ärligt? Ja, vissa växer man ju ifrån.
Från och med nu undrar jag verkligen vad fan PIE's är för något? Vårt lilla umgänge, 4 brudar, tightare än någon annan? Or not. (Y) 
Well screw pie's then, ANJEN funkar i alla väder oavsett, har alltid gjort i alla tider!

Och nu är arbetsdagen över, jag är sjuuukt trött men jag har lovat att spendera kvällen hemma hos Anna med steff's, bengan, hollan och milly.. så jag antar att jag kommer avsluta min kväll med ett gott skratt :) (Ett gott skratt förlänger livet!)

There you go jules ;)

and hell yeah i'm the motherfucking princess ..
Nej men en liten party-sessa skulle man väll kunna säga.

Jaha, då var ännu en kombinerad partyochjobb-helg över? Nya händelser och minnesluckor? Ja, något åt det hållet! Det är sanslöst. . Nu är mamma arg på mig för att jag festar för mycket. '' Någon gång får det fan vara nog '' kör hon. Det ligger visserligen en större grej bakom detta utbrott, men låt oss säga att festandet är den utlösande faktorn.

Helgen lite snabbt här va. Var inställd på en lugn helg. '' Nä, jag ska inte festa i helgen, ska jobba '' Men som alla vet är det bara bullshit när det kommer ifrån mig :D (Lugnt innebär mys, och för att kunna mysa ska du ju ha en partner, och det ska ju helst vara en pojkvän.. och I slutändan är det just det man längtar efter, pojkvän. VILKET blir deprimerande när man inser att man inte har ngn till hands. Right?) Jaja, det började klart i fredags. Jag, jules och johanna tog oss ett glas eller två, eller tre här och sedan begav vi oss till en fest. Festen i sig var väll ingen 10 poängare, men vi hade trevligt, i vår hörna och på vår del av dansgolvet, där det var någerlunda livat! :D (Resterande yta i lokalen fylldes upp av tråkmånsar som tycks ha fått det här med att 'festa' om bakfoten, ja, de såg ju bara så jäkla tråkiga ut.. tur att det var mörkt där de satt, haha.) Hrm, det var mycket kärlek i luften. HETluften! Mm grr du.  Så vi sprider både glädje och kärlek, vilket gäng va!
Sedan jobbade jag på lördagen, lärde mig lite bosniska som vanligt, skrattade mig igenom min dag som vanligt med moja picka irma. Samlade lite krafter när jag kom hem, begav mig senda, tillsammans med fröken tallström till Alexander. Och hej och hå, som det kan gå!! Mycket trevligt och så, vi dansade, sjöng hade oss. SEN blev det en och annan shot för mycket för mig. . Haha jag gick in i fel taxi och grejer. Hela dagen har jag gått och försökt pussla ihop gårkvällens händelser. Berättade för anna tidigare att jag hade kommit hem, somnat, sen vaknat och satt mig upp och sagt '' Har du betalat taxin, jag har pengar här '' (Vilket förmodligen skulle vara till Johanna, som inte ens varit med i taxin hem, när jag betalade på riktigt) Haha, om inte det var något i stil med en karatefylla så vill jag inte veta hur det är att ha en karatefylla!!
Anyway, nu kommer vi till det som ska förklara mors utbrott på mig. Hon kan, som vissa andra föräldrar, inte sova ordentligt om inte jag är i tryggt förvar.. Hon har ännu svårare för att sova när jag ska jobba och hon håller i ansvaret på jobbet. Ja, när spriten går in, går vettet ut kan man ju säga. Jag vinglar hem vid halv 4 tiden, kommer innanför dörren och därs står mor min och blänger på mig, lagom pisst över läget. Hon får iaf ngn timmes sömn, och jag TVÅ, bara för att hon skiter i att väcka mig bara för att låta mig försova mig. (Man kan ju fråga sig vart min hämndlystenhet kommer ifrån!!) Fint, jag kommer till jobbet och har 300 gäster i frukosten att handskas med. KAOS, ja så in i helvete. Och jag mådde väll som jag förtjänade, hovade i mig vätska så fort jag fick chans och tid till det. Stress och bakfylla är ingen bra kombination. (Uppenbarligen inte jobb och party heller) Jenna gjorde min morgon, hon vet hur det känns. :D haha, typiskt dagens brudar, vi festar i ett numera. Det är otroligt att jag lyckaats ta mig igenom ett 8 timmars arbetspass idag alltså. Klockan är nu halv 9 och jag har inte sovit en blund ännu.. Så det är snart läggdags för mig.

Tack och hej till denna dag i, vad jag faktiskt skulle kunna kalla helvetet, JUST för att det är idag.

orkar inte lägga till en bild för att göra det bra här, så, http://jny.bilddagboken.se

Haha nu är jag knappt bakis och kan inte sova.. Ja ibland önskar man att man var i någon annans kläder! (Men jag tror DOCK inte att jag är den enda som vaknar upp med hangover idag! haha)
Igår var vi på en ganska så orginell-rydebäcksfest. Var väll helt okej, kul att träffa gamla godingar faktiskt! :D

tjejer: oops we did it, we did it again!

Nu är Österrike-resan bokad! Jag, Jules, Kajsa, Denice, Bella, Johanna, Mikaela, Ålle, Rasmussen, Alex, Robin och Nate beger oss till Bad Gastein för att röja satan i gatan i en vecka. Det känns ganska lovande med tanke på att vi tog de sista platserna på hotellet, fullt ös. Längtan är sjuk! Det är inte fören på påsklovet men, tiden går snabbt.. Får vi hoppas.
Sen kanske jag träffar på Elvina & co i backarna också, jajamensan, lite kända ansikten i vimlet är alltid kul. 
 
Är det inte skola så står det party över hela 'att göra - listan' .. Hälsosam livsstil brudar?
Men vad gör man inte för att ta vara på sina bästa år här i livet. Äh, '' if it feels so good, than it can't be wrong '' :D

Jag läste mitt horoskop på facebook nyss.
"Leo: Even though you wish it weren't this way, you can't help who you like. You're being drawn to someone inappropriate for you. But is it worth it? "
Jadu .. Gårkvällen.