Baby you're a star!
Festligt
Att blogga
Ärlighet varar längst sägs det och det stämmer väll mer eller mindre mycket väl. Men hur ärlig bör man egentligen vara genom sin blogg? Många påstår sig blogga för sin egen skull, även jag, just för att man känner ett behov av att skriva av sig lite då och då. Jag tror att majoriteten någon gång kännt som mig att bloggen är som en slags "bikt", här vill man vara så jävla rak och ärlig man bara kan bli för att lätta på hjärtat. Här vill man skriva att man fortfarande grubblar över sitt x, har träffat någon ny, om rivalitet, om helgens karatefylla, sina nya inköp osv i all oändlighet, man vill helt enkelt dela med sig av allt fast med en viss måtta. Det finns för många bloggar och för mycket oväsentligt just nu enligt mig för det är verkligen få som lyckas skapa den där balansen mellan privatlivet och bloggen, att ha en blogg baserad på endast ens eget privatliv resulterar oftast bara i två saker; Antingen en flopp (kort och gott) eller så driver du folk till vansinne och lyckas tjäna pengar på det när dina tittarsiffror blir tillräckligt höga. Dåliga tittarsiffror tyder på att man inte är tillräckligt intressant och rak och då gäller det att man gör en höna av en fjäder i nästa inlägg. Vet ni hur lätt det är att provocera folk via en blogg? Oj herregud vad man hade kunnat hänga ut andra och ge folket the 411 som Upper East's Gossip Girl. Ändå väljer de flesta att inte göra det? Det är ganska komiskt för det om något hade dragit till sig stora tittarsiffror och det är ju uppmärksamhet man som bloggare vill ha, annars hade man lika gärna kunnat ta upp ett word-dokument och skriva av sig där. Bloggvärlden hade nog blivit roligare om kraven på bloggarna höjts, man skulle nästan varit tvungen att skriva minst en jävlig sak i varje inlägg. Agree or disagree - it's up to you.
Min blogg levererar inte direkt, inte just nu i alla fall, men den skulle förmodligen kunna göra om jag skrivit ut exakt allt jag haft i huvudet de senaste dagarna. Allt från hur det är att se kompisars x springa efter de och vise versa till helgens mindre lugna utgångar och längtan till Costa. Problemet är inte att jag inte kan stå för det jag gör/säger utan det handlar om vilka som läser. Det är inte så att jag ljugit för någon heller men jag tror att somliga mår bättre av att inte få ta del av mina tankar och funderingar. Nu bloggar jag mest bara för att träna min skrivförmåga. Kul va?
3/5 - 09
When you're dreaming with a broken heart
The waking up is the hardest part
You roll outta bed and down on your knees
And for a moment you can hardly breathe
Wondering was she really here?
Is she standing in my room?
No she's not, 'cause she's gone, gone, gone, gone, gone.
When you're dreaming with a broken heart
The giving up is the hardest part
She takes you in with her crying eyes
Then all at once you have to say goodbye
Wondering could you stay my love?
Will you wake up by my side?
No she can't, 'cause she's gone, gone, gone, gone, gone.
Now do i have to fall asleep with roses in my hands
Do i have to fall asleep with roses in my hands?
Would you get them if i did?
No you won't, 'cause you're gone, gone, gone, gone, gone.
When you're dreaming with a broken heart
The waking up is the hardest part
