Det nalkas långhelg
Eftersom att jag inte tittat på tv så mycket så har jag inget fint citat att inleda med. .
Jag önskar att jag hade kunnat skriva '' Det nalkas sommar '' som rubrik, men så bra har man tyvärr inte det.
Dagen har varit grå på alla sätt och vis. Kallt och eländigt. (Lite värme från sin älskade hade inte suttit fel .. men men.. när grisar kan flyga) Som grädden på mosen avslutades veckans sista skoldag nere på stan, där vi hade ''stadsvandring'' och redovisade om olika byggnader. Känseln i fingrarna börjar komma tillbaka nu. Och skönt är väll det.
En annan sak som inte är fullt så härligt är att varje sekund ute i denna kyla ger mig hemska flashbacks från min konfirmations tid. För att göra en lång story kort så skulle jag och sofie ut på utlyfkt i lund med en massa konfirmander. Det var snuskigt kallt och det töade överallt. Vi skulle gå någon guds-runda i en stor park och jag skojar inte när jag säger att jag trodde att mina fötter såg ut som att de skulle kunna amputeras bort.. Så kallt som det var. Både jag och Sofie blev något sura för att vi utsattes för detta och försökte få tag på våra föräldrar så att de kunde komma och hämta oss från eländet. Vi lyckades knappast sinka glädje-sinnet på våra ledare.. Vi suckade tungt ett x antal gånger och den respons vi fick var ett leende och ett sansat '' vi är snart framme ''. SNART FRAMME - i helvete heller. Det ända SNART som existerade var SNART HAR JAG FRUSIT IHJÄL. Knappt rolig upplevelse. . En annan sak jag faktiskt minns från min konfirmationsdag var när vi skulle göra nattvarden. Innan nattvarden spelade vi upp en pjäs och jag hade klottrat ner mina handflator med replikerna jag skulle säga. Minen på min konfirmationsledare när hon delade ut ''brödet'' i händerna på oss var något speciell.
Äh, jag behöver inget solsken för att se det från den ljusa sidan, långhelgen är på gång och jag ser fram emot att spendera en massa tid med mina pinglor :)
Jag önskar att jag hade kunnat skriva '' Det nalkas sommar '' som rubrik, men så bra har man tyvärr inte det.
Dagen har varit grå på alla sätt och vis. Kallt och eländigt. (Lite värme från sin älskade hade inte suttit fel .. men men.. när grisar kan flyga) Som grädden på mosen avslutades veckans sista skoldag nere på stan, där vi hade ''stadsvandring'' och redovisade om olika byggnader. Känseln i fingrarna börjar komma tillbaka nu. Och skönt är väll det.
En annan sak som inte är fullt så härligt är att varje sekund ute i denna kyla ger mig hemska flashbacks från min konfirmations tid. För att göra en lång story kort så skulle jag och sofie ut på utlyfkt i lund med en massa konfirmander. Det var snuskigt kallt och det töade överallt. Vi skulle gå någon guds-runda i en stor park och jag skojar inte när jag säger att jag trodde att mina fötter såg ut som att de skulle kunna amputeras bort.. Så kallt som det var. Både jag och Sofie blev något sura för att vi utsattes för detta och försökte få tag på våra föräldrar så att de kunde komma och hämta oss från eländet. Vi lyckades knappast sinka glädje-sinnet på våra ledare.. Vi suckade tungt ett x antal gånger och den respons vi fick var ett leende och ett sansat '' vi är snart framme ''. SNART FRAMME - i helvete heller. Det ända SNART som existerade var SNART HAR JAG FRUSIT IHJÄL. Knappt rolig upplevelse. . En annan sak jag faktiskt minns från min konfirmationsdag var när vi skulle göra nattvarden. Innan nattvarden spelade vi upp en pjäs och jag hade klottrat ner mina handflator med replikerna jag skulle säga. Minen på min konfirmationsledare när hon delade ut ''brödet'' i händerna på oss var något speciell.
Äh, jag behöver inget solsken för att se det från den ljusa sidan, långhelgen är på gång och jag ser fram emot att spendera en massa tid med mina pinglor :)
Kommentarer
Trackback
