Blandade känslor
Yes då var första fredagen på länge avklarad, utan att festa! Tro det eller ej. Jag satt hemma hos Calle ihop knökad med simon, ålle, rasmussen och stolt, mysigt och trevligt må jag säga! :) Det första stolt, simon och ålle säger när de kommer in och ser mig '' Vad gör du här? :P '' Haha. Vadå? kan inte en tjej umgås med sina killkompisar för en kväll? Att växla fifa mot tjej-snack var ju inte helt fel, haha.. I OCH MED ATT JAG TOG BÅDE CALLE OCH RASMUSSEN :D
Då vart det lördag igen och inte ska det festas ikväll heller! He he.
Idag har jag jobbat. Vilka känslor jag har haft under denna dag på jobbet. Det låter kanske konstigt, men jag har nog haft alla möjliga känslor i kroppen idag.
På morgonen var där sjukt mycket att göra, kändes som en söndag - börjar segt eftersom att alla gäster sover och sen när de väl stigit upp står man där och inte vet vart man ska börja för att där är så mycket att hinna med! Knappt stressigt :O Sen lugnade det sig lite efter lunch..
Idag hade vi en sånn dag för cancer-sjuka barn på hotellet. Jag fattade inte hur speciellt detta var.. alltså, cancer är jätte hemskt men det är ju svårt att föresställa sig hur pass hemskt det är.. Det var inte fören jag såg barnen jag förstod vilken underbar insats hotellet gjorde idag. Jag strosar runt på hotellet och lite här och där stöter man på dessa små grupper som är ute på skattjakt, de var så nyfikna och såg ut att tycka att det var hur spännande som helst, 3 - 4år, jätte exalterade och glada.. Tänka sig att de här söta små varelserna drabbats av cancer. Jag ville gråta för det var så himla hemskt, de såg ju så friska ut. :/ Detta fick mig att tänka tillbaka på en kille jag, inte kände, men hade träffat några gånger på släktträffar och så, han var känd för att vara snäll.. Det fanns ingen som tyckte illa om honom. Och så dog han av cancer, Pontus hette han, och han var lika gammal som mig. Jag kände inte honom men jag stor-grät ändå på begravningen, riktigt stor-grät som om jag kännt honom hur länge som helst. Men att se, hela hans familj, klass, hockeylag och släkt gå fram till kistan och säga farväl, det var obeskrivligt, han var så jävla omtyckt.. Ja tänk då dessa små barn, jag hoppas verkligen att de blir friska för de SKA ha ett helt liv och leva, inte ett halvt. Ja, fy fan för sjukdomar. (Döden kan gå till vissa andra personer, som inte borde få finnas av olika skäl..)
Sen försvann den sorgliga känslan och istället blev jag rädd. Skratta inte nu, men jag har sedan, jag vet inte hur långt tillbaka, men sedan jag var väldigt liten har jag varit rädd för stora björn/djur-kostymer .. Ni vet som typ Lisebergskaninen? Jag hatar de, de skrämmer mig något så fruktansvärt alltså! Anyway, jag strosar som sagt runder på hotellet.. nere i Lobbyn står en sånn här utklädd-kanin/björn-liknande figur och jag går lugnt och sansat förbi (Jag kan ju inte visa hur jävla rädd jag egentligen är. :P) Helt plötsligt har jag honom efter mig.. Jag ger upp och börjar springa. Haha! Jag tänkte att, om jag tog reda på vem som befann sig i dräkten kanske jag skulle överleva om jag såg den igen? Jag frågade lite halvt panikslagen resten av personalen vem det var .. Min överlevnads-idé hade jag ingen användning för, för jag träffade aldrig monstret igen. (Y) Tur var väll det.
Jag vet inte om denna rädsla beror på en vistelse på väla för länge länge sedan. Mammas sambo och jag skulle gå ett snabbt ärende och innanför entrén vi gick in igenom stod en sånn utklädd idiot och delade ut godis, jag älskade godis som vilken annan unge som helst, men tro mig, denna gången kunde jag stå över utan problem! Vi gjorde ärendet och såhär.. men vad tror ni händer när vi ska gå ut från väla? Jo det är väll klart som fan att varenda utgång är blockerad av sånna godisutdelande-skräck-nallar, jag lovar, för alla andra barn var det jätte kul, men inte för mig, nej, för mig var det rena rama mardrömmen.. som inte var över fören vi lämnat välas parkering.
Ja och sen kom nästa känsla rusande genom kroppen. Det var precis innan jag skulle gå hem. Jag blev så jävla arg alltså. Vad tänker vissa med, helt ärligt? Ja, vissa växer man ju ifrån.
Från och med nu undrar jag verkligen vad fan PIE's är för något? Vårt lilla umgänge, 4 brudar, tightare än någon annan? Or not. (Y)
Well screw pie's then, ANJEN funkar i alla väder oavsett, har alltid gjort i alla tider!
Och nu är arbetsdagen över, jag är sjuuukt trött men jag har lovat att spendera kvällen hemma hos Anna med steff's, bengan, hollan och milly.. så jag antar att jag kommer avsluta min kväll med ett gott skratt :) (Ett gott skratt förlänger livet!)
There you go jules ;)
