Out of doubt that fills my mind
I snart ett halvår har jag gått och undrat om jag gjorde rätt. Var det rätt att det tog slut? Jag har också undrat vad jag skulle svara den dagen du frågar mig om jag vill försöka igen? Även om dagen inte existerar har jag undrat vad jag skulle svara.. Jag sitter inte här och skriver för ingenting. Detta är just nu det ända sättet för mig att berätta vad jag känner utan att du behöver känna ångest över att du inte kan ge mig samma svar tillbaka och utan att jag behöver känna mig sårad för att jag inte får höra det jag vill höra från dig.
'' Jenny, varför bryr du dig om honom? Han bryr ju inte sig om dig. '' Nej, jag kan inte sluta bry mig, det är inte lönt att försöka, jag har försökt och guess what, det funkar inte. Nej det funkar verkligen inte så, inte i min sits.
Även om jag inte är något för dig sekunden du och dina kompisar ska ut och festa , eller sekunden du ens träffar de så tycks jag ändå vara något ibland, när du inte är med de och konstigt nog blir jag glad för det, att jag fortfarande är något för dig. Och jag hatar inte dina kompisar? Vilket de tycks tro? Men jag gillar inte svineri, det gör ingen som ser vissa saker som händer med killar i vår ålder. Va du med dina kompisar, jag har mina, vi har t o m gemensamma .. Så du ska veta att jag inte har ett skit emot att du är med dina kompisar. Det är bara det att du prioriterar bort allt så fort dina grabbar kallar, visst, jag gör allt för mina tjejer MEN jag skulle aldrig ta dig förgivet, aldrig.
Jag har aldrig heller menat att allt ska handla om mig och dig, det ända jag har velat är att det ska vara du och jag så som vi är när vi är pojk- och flickvän '' bara ligga och gotta oss '' .. Det finns inte längre, det vet jag det också. Men ändå, ibland har jag faktiskt trott att vi båda, trotts allt och för en gångs skull samtidigt, velat ha allt det där igen och att vi kanske kunde börja om på nytt.
Och jag önskar att jag kunde lita på dig när du sa saker till mig, men mitt förtroende för dig har, så som mycket annat, bleknat bort bland alla misstag. Men jag tror att den dagen då vi står på samma ruta kan jag lita på dig igen.
Även om jag kanske inte litar på dig och du, kanske, av ngn konstig anledning inte litar på mig heller, men sanna mina ord när jag säger att jag tycker fortfarande om dig, det gör jag verkligen, peter. Men du måste nog ge det en chans och låta mig komma över det på samma sätt som du gjort. Du är kanske inte över det helt men du kan inte förneka att mycket är borta..? I can tell, even though you're not speaking.
Jag vet inte om jag gör rätt nu heller. Jag har väll haft en tendens att göra en del misstag på senaste, men vi får se om det blir bättre såhär.
Känns löjligt att skriva här, vet inte ens om du läser det. Men det känns som sagt som det ända sättet att berätta för dig just nu.
'' Jenny, varför bryr du dig om honom? Han bryr ju inte sig om dig. '' Nej, jag kan inte sluta bry mig, det är inte lönt att försöka, jag har försökt och guess what, det funkar inte. Nej det funkar verkligen inte så, inte i min sits.
Även om jag inte är något för dig sekunden du och dina kompisar ska ut och festa , eller sekunden du ens träffar de så tycks jag ändå vara något ibland, när du inte är med de och konstigt nog blir jag glad för det, att jag fortfarande är något för dig. Och jag hatar inte dina kompisar? Vilket de tycks tro? Men jag gillar inte svineri, det gör ingen som ser vissa saker som händer med killar i vår ålder. Va du med dina kompisar, jag har mina, vi har t o m gemensamma .. Så du ska veta att jag inte har ett skit emot att du är med dina kompisar. Det är bara det att du prioriterar bort allt så fort dina grabbar kallar, visst, jag gör allt för mina tjejer MEN jag skulle aldrig ta dig förgivet, aldrig.
Jag har aldrig heller menat att allt ska handla om mig och dig, det ända jag har velat är att det ska vara du och jag så som vi är när vi är pojk- och flickvän '' bara ligga och gotta oss '' .. Det finns inte längre, det vet jag det också. Men ändå, ibland har jag faktiskt trott att vi båda, trotts allt och för en gångs skull samtidigt, velat ha allt det där igen och att vi kanske kunde börja om på nytt.
Och jag önskar att jag kunde lita på dig när du sa saker till mig, men mitt förtroende för dig har, så som mycket annat, bleknat bort bland alla misstag. Men jag tror att den dagen då vi står på samma ruta kan jag lita på dig igen.
Även om jag kanske inte litar på dig och du, kanske, av ngn konstig anledning inte litar på mig heller, men sanna mina ord när jag säger att jag tycker fortfarande om dig, det gör jag verkligen, peter. Men du måste nog ge det en chans och låta mig komma över det på samma sätt som du gjort. Du är kanske inte över det helt men du kan inte förneka att mycket är borta..? I can tell, even though you're not speaking.
Jag vet inte om jag gör rätt nu heller. Jag har väll haft en tendens att göra en del misstag på senaste, men vi får se om det blir bättre såhär.
Känns löjligt att skriva här, vet inte ens om du läser det. Men det känns som sagt som det ända sättet att berätta för dig just nu.
Kommentarer
Trackback
