När en dörr stängs öppnas en annan
Jag kommer ihåg hur det började. .
Klassresan i 9an. Prag med 9c, oförglömligt av olika anledningar. Men det var där jag fann dig på riktigt. Jag hade faktiskt svårt för att tro det själv, men så var det. Därefter kom våra ändlösa konversationer på msn som gjorde att man somnade med ett leende på läpparna.
Lifehouse - Hanging by a moment, den låten och allt snack om att vi förmodligen skulle glida ifrån varandra efter 9an allihopa. Men nä, jag fick ju känslor och på skolavslutningen kändes det kanske som att det var ''nu eller aldrig'' som gällde. Efter mitt livs första runda tequila-shots var jag taggad som fan, hela 9c var taggade den kvällen då vi var fullast av alla klasser på strandfesten. Det var vid gungorna det hände, du och jag blev till ett vi..
.. I en vecka, för sen dumpa du mig för att du skulle till Bulgarien. But you came to your sences lagom till min födelsedag så vid 12 slaget till min födelsedag var det du och jag igen. 29/7 kom att vara vår dag 10 månader framåt därefter. 10 månader med både skratt och gråt. Sen tog det slut igen, på riktigt kändes det som.. Men trotts det var det ett jävla daltande fram och tillbaka i ett halvår därefter. Sen var vi på det igen. Och såhär 2 månader efter det är vi tillbaks på ruta 1igen och har bestämt oss för att gå skilda vägar, på riktigt.
Med vår historia känns det så jävla tungt trotts allt.
Vem kunde ana att det skulle bli vi egentligen?
1½ år med dig, och lite till som jag aldrig kommer att glömma. <3
