På riktigt, aldrig mer.
Alltså jag vill böla huet av mig just nu. WHY MEE? Jag pallar inte?
Om 6 dagar, 6 dagar är jag officiellt sätt tvingad att gå vidare med mitt liv och låta det förflutna försvinna bort med vinden. 10 dagar utan att se och höra dig, och du som inte varit frånvarande i min vardag på månader? Och det ända jag har att vänta därefter är bildeer på hur bra du har haft det.
Men jag ska ju också ha det bra, jag har också saker att se fram emot och längta efter, but still ..
Åh, tyck synd om mig, ge mig en kram, eller 1000? En för varje dag jag ska kämpa mig igenom med dessa känslor?
'' there's a title we can't win no mather how hard we might swing ''
Pallar inte. Snälla, ge mig ett lyckorus, likt det jag hade igår på dansgolvet. (is it you?)
Kommentarer
Trackback
