Homecomming
Var det dags att ta upp kampen med den här bloggen igen kanske? Long time no see, don't you think?
Eftersom att jag har så dåligt minne kan det vara en bra idé att lägga in ett och annat här så att jag minns vad jag gjort under dessa molniga, men samtidigt ljuvliga, sommardagar.
Senast jag skrev måste ha varit innan resan till Turkiet, då jag inlägg efter inlägg ältade min nedräkning till avresan. Ja, nu har jag i alla fall varit där, i Turkiet, Alanya. And what can I say, det var galet - men samtidigt avkopplande. Det var inte lika mycket hets och stress som det varit på de tidigare utlandsresorna då man åkt tillsammans med ett gäng kompisar. Det var jag, Kajsa och våra spontana instinkter. Vi gjorde precis det vi kände för att göra - blev ankomsten till Alanya något försenad (dvs så att vi anlände under natten och vi hade varit på resande fot i 12-13 h) och vi trotts det ville gå ut och ta en drink och kolla läget (För att senare helt oväntat tappa fattningen och gå loss), Ja gott folk, då gjorde vi sannerligen det :D Det gick inte att INTE festa till det, och det gick inte att festa utan att .. Ja, ni vet? .. BLI FULL SOM EN KASTRULL. (haha!) Folket vi träffade, uteställena, ja - livet i sig där nere helt enkelt. Är och blir oförglömligt. Jag vet inte hur många gånger jag kollat igenom bilderna från resan? Jag skulle kunna skriva i oändlighet om allt vi hade för oss där nere. Allt från desperata turkar som man bara ville kasta i havet till galna utekvällar - men det kommer bli alldeles för långt så vi hoppar det. Alla sagor har ju sitt slut och efter en vecka i Turkiet var det tillbaka till verkligheten i Sverige.
Jobb, jobb och ännu mera jobb. Jag får inte ens vara ledig helgen då jag vill ställa till med fest och fira min födelsedag? Grand Hotel i mitt hjärta (Y)
Så nu försöker jag lösa det på annat sätt. Helgen efter det är det ju inte läge heller för då är jag inte ens hemma, då befinner jag mig i Elinor och hennes mans nya lya ;) Gamlingar börjar de bli, hela högen! Malin som också flyttar hemifrån och drar sig mot malmö-trakterna. Vad händer? Är det snart dags för mig med kanske. Mitt nästa steg här i livet är i alla fall att fixa nytt jobb. Ska börja söka så fort jag fyllt 18.
Även om vädret varit bra 1 av 30 dagar så har mysfaktorn varit hög här i staden. Det har varit mycket spontanitet också. Väldigt givande må jag säga, för det har inte varit annat än kul? I torsdags t ex. vi var ett par tjejer som stack ut för att fika, vi fikade, and the next thing we know sitter vi knappt salongsberusade i ett stort sällskap. Jag och vin börjar bli en farlig kombination. Haha :) Och i söndagskväll drog vi ihop oss ett par stycken och stack på bio. Vi såg Sex and the city filmen och den var ju bara så sjukt jävla bra en film kan bli? Den rörde mitt hjärta alltså, haha.
Midsommar var spontant. Vi skulle börja hos Kajsa med middag. Hon måste hämta upp mig för att jag missar bussfanskapet och då drar vi förbi Marcus lya. ''Han har säkert fest. Haha'' Och då hör man helt plötsligt hur musiken bara pumpas ut ur hans lägenhet. Visst fan hade han fest? RP på Kajsas balkong efter middagen - en kille går förbi. Börjar prata med Kajsa och Bella. Han ska till Marcus han, och sen hamna vi helt otippat hos Marcus. Och när Anna drog med mig för att tura under en EM-match. Jag, Anna, Kire och Emil(?) Det var nog den roligaste fotbollsupplevelsen jag haft - om man säger så.
Men det bästa spontana beslutet jag gjort var förmodligen den kvällen då Johanna hade sin 18års fest. Natten var ung och klockan började närma sig midnatt. Helt plötsligt ringer telefonen, Hej Peter? :O Därefter tog det inte allt för lång tid innan Kajsa hämtar upp mig i en taxi och tar mig hem till honom. Resten är historia, poängen i detta stycke är att jag idag är hur glad som helst för att det är han och jag igen.
Nu när jag ser tillbaks på saker och ting så har jag nog haft en jävligt fin och givande sommar. Som jag nämnde tidigare '' So far, so good '' ;)
Och det har förvisso stått mycket party på schemat men jag är ju inte värre än någon annan kan jag lova. Nu har man börjat jobba lite mer och orken för att dra ut och festa på alla dessa vecko-klubbarna blivit dålig. Men jag är glad ändå? För sålänge jag har mina fantastikt goa töser, lite paj och gotte och min peter så kan inte livet vara annat än njutbart. :D
