Torsdag kväll
Övertrött, men rastlös. Jag vill göra det jag gjorde förra torsdagen. Bara dra ut, gå in för en fika och sluta lullig och glad med min älskling beside me. För någon halvtimme sedan kände jag inte alls så.. Då var jag bara trött. Jätte trött. Nu är jag mest rastlös. Jag hade tänkt slänga mig i sängen och kolla lite på tv. Men där är givetvis inte ett skit att titta på, ingenting annat än skräckisar, som enligt mig inte går att titta på ensam utan att man pissar i brallan såvida handlingen inte är okej (Som i t ex. Hide and Seek.) Ikväll är det Saw på TV och jag skämtar inte när jag säger att jag inte kan sova på flera nätter efter att ha sett den jävla clownen som syns varannan minut i den filmen. Jag vill, men jag tänker inte titta på den filmen. Ikväll är jag ensam, så - inte en chans!
Har suttit här ett tag nu och kollat, både resor till Kroatien nu i augusti och ev. utlandsresa efter studenten. Jag funderar på att sticka och utbilda mig till bartender utomlands. Inte helt fel? Ny atmosfär och allt. Jobb i en miljö där det dunkas musik. How fine isn't that? Att man får tinitus är dock en annan femma.. Men det är väldigt intressant det här, det har jag kännt ett tag nu. Det blir ju vad man gör det till så att så oseriöst behöver det faktiskt inte vara, även om det låter som det. Jag tror inte jag blir mycket mer seriös direkt efter studenten, jag vet ju inte vad jag vill göra här i livet, bortsett från att resa, upptäcka nytt och samtidigt tjäna pengar? Att fortsätta läsa ekonomi efter gymnasiet, försöka bli civilekonom fast att det inte intresserar mig länger, ja, det är väll ändå onödigt om något? Vad som kommer hända, det återstår att se. Jag ska bara gå och skita ut lite pengar till den där utbildningen först..
Pengar, pengar, pengar. Allt handlar om pengar nuförtiden. Det gör mig lite bitter. Sedan när kan pengar köpa dig kärlek? Sedan när behöver man inget annat än pengar? Under denna sommaren har jag stött på en del människor som spelar kalla och utger sig för att vara hur allright som helst. Sen går det ett tag och helt plötsligt pratar de inte om annat än sina pengar, den ända meningen man hör från de är i princip ''Jag har mina pengar, jag kan göra precis vad jag vill, men jag vill inte skryta om det, jag tycker inte om att skryta. MEN JAG HAR SKIT MKT PENGAR, DU ANAR INTE'' Om och om igen. Jag vill bara slå de i huvudet och säga ''Knock, knock, is there anybody home? PENGAR ÄR INTE ALLT!'' Har jag inte rätt då? Pengar är visserligen mycket. De där papperslapparna spelar en stor roll i våra liv, men det är fan inte ALLT.
Fast jag hade ju inte haft något emot att vara rik heller? Då hade jag ju sluppit ha den här ''Spara pengar ångesten" nu inför sista året med studiebidrag och grejer..
