Lördag
Alla behöver vi erkänna saker för oss själva once in a while. I've just realised how broken I am och just nu känns det som att det inte finns något att göra åt detta så jag får väll låta det vara såhär en stund. Man kan verkligen inte fly från den jobbigaste biten efter ett förhållade, man kan inte fly från deprissionen. Man kan festa i sönder sig själv och döva sitt samvete, men det är bara tillfälligt. Man kan även söka sig till andra, men likt med spriten så dövar det bara samvetet för ett kort ögonblick. Allt, förutom det där förhållandet man hade, gör dig lycklig för ett ögonblick. Kärlekskänslor är inget du blir nykter ifrån och det är inget du kan skapa själv bara för att du vill, för det är känslor som sitter så jävla långt in som förmodligen aldrig kommer att försvinna helt när de väl uppstått.
På senare tid har det visat sig finnas folk som har känslor för en och det är väll lite mer än vad jag klarar av att hantera just nu, för det är inget man brukar räkna med i samband med annat som hänt. Hur hanterar man en sådan här situation? Ju mindre man tänker desto lyckligare är man, stämmer mycket bra men man kan inte alltid koppla bort allt, inte när man är tjej i alla fall. Jag vill inte vara den där dumma bruden som låter allt kretsa kring killar, som inte gör något annat av sitt liv än festar järnet och raggar runder, det finns redan one two many of them här i stan. Som en av de killarna jag pratade med under gårdagen sa ''Jag vill ha en smart flickvän'' och det är nog en av de bästa sakerna jag hört en kille säga, jag vet inte varför men det lät så ärligt och bra. DÄR har man en kille som vill ha en riktig relation som går ut på mer än en sak. Om allt fler killar just could step up och resonera så, så kanske vi skulle kunna eliminera en och anna slampa från dansgolvet.
Jag har världens pinglor vid min sida och de är guld som förgyller min tillvaro, men det saknas en bit och den tror jag att de flesta som läser detta förstår vilken den är - Den där killen att komma hem till. But what is there to do? Det är ju sagt att man inte ska leta för då hittar man inte - han kommer när man minst anar. Jag letar inte, jag känner inte för att leta och jag har inget att vänta på, så väntar gör jag inte heller. Men jag har funderat fram och tillbaka och allt jag kan göra är att låta tiden utvisa vad jag ska göra och vem jag ska vara med. Jag vet i alla fall vad jag inte vill vara.
Du kanske har rätt, vi är kanske rätt för varandra, men tiden där i mellan innan det händer något kan bli lång.
På senare tid har det visat sig finnas folk som har känslor för en och det är väll lite mer än vad jag klarar av att hantera just nu, för det är inget man brukar räkna med i samband med annat som hänt. Hur hanterar man en sådan här situation? Ju mindre man tänker desto lyckligare är man, stämmer mycket bra men man kan inte alltid koppla bort allt, inte när man är tjej i alla fall. Jag vill inte vara den där dumma bruden som låter allt kretsa kring killar, som inte gör något annat av sitt liv än festar järnet och raggar runder, det finns redan one two many of them här i stan. Som en av de killarna jag pratade med under gårdagen sa ''Jag vill ha en smart flickvän'' och det är nog en av de bästa sakerna jag hört en kille säga, jag vet inte varför men det lät så ärligt och bra. DÄR har man en kille som vill ha en riktig relation som går ut på mer än en sak. Om allt fler killar just could step up och resonera så, så kanske vi skulle kunna eliminera en och anna slampa från dansgolvet.
Jag har världens pinglor vid min sida och de är guld som förgyller min tillvaro, men det saknas en bit och den tror jag att de flesta som läser detta förstår vilken den är - Den där killen att komma hem till. But what is there to do? Det är ju sagt att man inte ska leta för då hittar man inte - han kommer när man minst anar. Jag letar inte, jag känner inte för att leta och jag har inget att vänta på, så väntar gör jag inte heller. Men jag har funderat fram och tillbaka och allt jag kan göra är att låta tiden utvisa vad jag ska göra och vem jag ska vara med. Jag vet i alla fall vad jag inte vill vara.
Du kanske har rätt, vi är kanske rätt för varandra, men tiden där i mellan innan det händer något kan bli lång.
Kommentarer
Trackback
