Barn
Jag älskar barn, i alla fall små knoddar. Jag tjatar titt som tätt om hur jag en dag kommer att ha en.. eller två små sötnosar.
Emelie och William var på besök från England. Emelie är 8 och William är 3. En av kvällarna ägnade jag och Emelie oss åt att måla naglarna, en ganska mysig sysselsättning oss tjejer i mellan. William drogs med av stämningen och ville helt klart också vara med på ett hörn så han fick en vit stortå-nagel. När det sedan blev läggdags för William gick det såklart inte som en dans på rosor, det krävdes lite mer från min sida. Den enda utvägen var att busa den sista energin ur honom med kuddkrig och allt möjligt skit. Jag fick min utdelning på slutet, en puss på kinden och sedan slocknade han helt? När jag själv kommit till ro och slocknat bredvid honom vaknar han och är lite ledsen, men det löste vi med lite kliande på hans rygg. Han vaknar och sätter sig upp säkert 4 gånger under denna natt och behöver bara mer och mer närhet. Någon gång la han sin lilla arm om mig och de andra gångerna försökte han bara kurra in sig så gott det gick. Att vakna i omgångar var mindre kul men sen när man såg hur den lilla plutten somnade in i famnen på en gick det inte att vara bitter. Igår var mamma ute med ungarna i en av parkerna nere i stan och eftersom att jag slutade lite tidigare så gick jag bort till de efter jobbet för att leka lite. Jag var inte dåligt trött heller, men vad gör man inte? Ungarna blev glada och då blev även jag glad. (Det är ju inte varje dag folk lyser upp på ett sådant vis när de får syn på en, det var nästan så att man fick vända sig om och kolla så att det inte var någon annan de vinkade till?) Efter en tid på lekplatsen skulle vi såklart GÅ hem från stan också. Jag puttade vagnen med en sovandes William i hela vägen hem. Gissa om jag var slut när jag kom hem, satte mig i soffan med laptopen i knäet och en påse ostbågar. Jag njöt av att se alla 3, William, Emelie och Tyson ligga helt utslagna efter visiten på lekplatsen.. Jag har nu fått förståelse för varför en del mammor ser ut som de gör. De flesta småbarnsmammorna är smygfeta, men det är väll klart att man börjar nalla på en massa sötsaker när man äntligen får en lugn stund för sig själv. Något vill man ju unna sig den lilla tiden man får.
Där det finns barn finns det sötsaker, så nu när de har åkt har de givetvis lämnat efter sig en massa gotte.
Det kommer dröja ett par år innan jag är redo för den turbulens ett barn orsakar, jag nöjer mig med att vara barnvakt.
Nu ska jag gå och höja mitt blodtryck till skyarna,
KRAM KRAM*
Emelie och William var på besök från England. Emelie är 8 och William är 3. En av kvällarna ägnade jag och Emelie oss åt att måla naglarna, en ganska mysig sysselsättning oss tjejer i mellan. William drogs med av stämningen och ville helt klart också vara med på ett hörn så han fick en vit stortå-nagel. När det sedan blev läggdags för William gick det såklart inte som en dans på rosor, det krävdes lite mer från min sida. Den enda utvägen var att busa den sista energin ur honom med kuddkrig och allt möjligt skit. Jag fick min utdelning på slutet, en puss på kinden och sedan slocknade han helt? När jag själv kommit till ro och slocknat bredvid honom vaknar han och är lite ledsen, men det löste vi med lite kliande på hans rygg. Han vaknar och sätter sig upp säkert 4 gånger under denna natt och behöver bara mer och mer närhet. Någon gång la han sin lilla arm om mig och de andra gångerna försökte han bara kurra in sig så gott det gick. Att vakna i omgångar var mindre kul men sen när man såg hur den lilla plutten somnade in i famnen på en gick det inte att vara bitter. Igår var mamma ute med ungarna i en av parkerna nere i stan och eftersom att jag slutade lite tidigare så gick jag bort till de efter jobbet för att leka lite. Jag var inte dåligt trött heller, men vad gör man inte? Ungarna blev glada och då blev även jag glad. (Det är ju inte varje dag folk lyser upp på ett sådant vis när de får syn på en, det var nästan så att man fick vända sig om och kolla så att det inte var någon annan de vinkade till?) Efter en tid på lekplatsen skulle vi såklart GÅ hem från stan också. Jag puttade vagnen med en sovandes William i hela vägen hem. Gissa om jag var slut när jag kom hem, satte mig i soffan med laptopen i knäet och en påse ostbågar. Jag njöt av att se alla 3, William, Emelie och Tyson ligga helt utslagna efter visiten på lekplatsen.. Jag har nu fått förståelse för varför en del mammor ser ut som de gör. De flesta småbarnsmammorna är smygfeta, men det är väll klart att man börjar nalla på en massa sötsaker när man äntligen får en lugn stund för sig själv. Något vill man ju unna sig den lilla tiden man får.
Där det finns barn finns det sötsaker, så nu när de har åkt har de givetvis lämnat efter sig en massa gotte.
Det kommer dröja ett par år innan jag är redo för den turbulens ett barn orsakar, jag nöjer mig med att vara barnvakt.
Nu ska jag gå och höja mitt blodtryck till skyarna,
KRAM KRAM*
Kommentarer
Trackback
