Har ni tänkt på..
.. Hur det ser ut när ni står i en hiss tillsammans med folk ni inte känner? I hissen på jobbet har vi en spegel, så idag passade jag på att iakta mina medresenärer. De flesta verkade leta efter något att fästa sin blick på och andra såg mest bara ut att tänka ''Snaart framme, snart'' 9/10 gånger speglar jag mig när jag åker själv i den där hissen, men när där är andra som åker med försöker jag att vara lite mer diskret. Men det är väll klart att man vill se hur man ser ut när man visar sig in public? (Hur många passar inte på att spegla sig i vartannat skyltfönster när de går på stan liksom?) .. Fast i samband med den tryckta stämningen som uppstår i hissen så verkar det inte vara många som ens vågar snegla på sig själva. Hissen är inte ens ett ställe man känner för att vara social på och om någon skulle vilja lätta på stämningen med en ordväxling så gör han det för att han anser att han måste vara en trevlig medmänniska, eller så ser man väll bara ut att vara ett fint tidsfördriv. Det jobbiga kommer ju när man inte orkar vara trevlig tillbaka och bara väntar på att hissen ska stanna på ens våning, vilket alltid tycks ta evigheter i sådana situationer.. Eller när man kanske gått in i hissen och sagt hej och inte vet om man ska säga hej då när man går ut, fast att man inte sagt ett ljud under färden? Så brukar jag känna när jag åker med en del grannar.
Hissen kan klassas som en liten fångcell i vissa lägen, ett obehagligt litet kryp in.
Haha, vilka funderingar du har woman!
