life is not meassured by the numbers of breaths we take, it's about the moments that takes our breath away

Min morgon började med att Anna ringde och väckte mig, inte långt därefter kom hon inklampandes och lät truten gå i ett. Jag låg väll mer eller mindre halvdöd under täcket och lyssnade. Sedan blev jag hungrig så vi åt lite och sedan gick hon hem till sin man och jag till min kärlek - sängen. Jag var som vanlig trött och satte därför på en kass film så att jag kunde sova bort en liten stund av dagen. Ja jag är en jävel på att sova faktiskt, igår kändes det som att jag gått i ide för jag sov bort hela dagen och kvällen. Så spännande blir livet när man tagit studenten och inte vet vart man ska bli av? Haha.. För att återgå.. Det blev ingen sömn, Bella ringde och berättade att hon var påväg till arbetsförmedlingen. Attans, det hade jag givetvis glömt bort så jag beslutade mig för att ta tag i det right away. Julia var här på en snabb visit innan jag stack iväg, även hon har lite ångest över livet just nu. Ingen vet vad det kommer att bli av oss riktigt, inte för att vi måste veta det nu men hon och jag har väll det gemensamt att vi blir rastlösa och ivriga istället för att bara luta oss tillbaka och njuta! Men lite press kände jag trotts allt efter mitt besök på arbetsförmedlingen för när jag ska dit på återbesök ska jag helst ha fått lite mer perspektiv. Ja, vi får väll se vart det leder?

Sedan blev det lunch på haket med Bella, My, Julia och Louise. Lite örtmarinerad fläskfilé med potatisklyftor och bearnaisesås satt riktigt fint, annanasen likaså! Vi klämde för sakens skull såklart in en fika innan vi kilade hem. Och där satt vi, för vi har tagit studenten och vi kommer inte göra mycket annat än att gå på stan och käka ute och fika om dagarna. Haha det lät lite tragiskt när vi satt där och sa det, men the best is yet to come and we know it. Några planer är där ju förståss. Men det är ju känslan av att vi inte har sommarlov denna gången som spökar lite.