Det finns folk och det finns folk
Helsingborg är som en jävla cirkus, här hittar ni alla möjliga varelser. Somliga har hjärtan av guld, andra är riktiga backstabbing idiots och andra är så falska att man bara vill spy på de.
Det finns en person som förgyllt min dag , en okänd faktiskt. Jag var ganska ledsen och kunde inte hålla tillbaka tårarna påvägen hem från gröningen (Eh, ja, BÖLARN), på busshållplatsen börjar en tjej trösta mig. Hur ofta händer en sådan här grej? Väl på bussen satt jag inte länge fören hon satte sig bredvid mig och gav mig två panodil och tuttade i mig lite pepp-talk, she had been here and done this before i think. Shit, vilken medmänniska och vilket hjärta, lite inspirerande (Speciellt när man är som mig, behöver nog ändra attityd lite?).. Sådana som henne borde det finnas fler av så hade man i alla fall velat stanna kvar och beskåda showen.
Man ska inte låta idioter påverka en men ibland är det svårt att kämpa emot. Men men, man får väll se det från den ljusa sidan, utan idioterna hade väll inte Helsingborg existerat? Vad vorde denna stad i all sin glans om inte dramat fanns?
Ska försöka sova nu, det har varit en lång och påfrestande dag jag tror till och med att en liten del av mig dog under dagens gång.. (Och nu var det inte ens roligt att säga så för jag menar fan-ta-me allvar)
